lovehateandeverything

Länge sen jag skrev nu, känns som jag har hur mycket som helst å skriva. Vi får se hur långt jag hinner innan Sigge-plupp vaknar ;)

Jonna har firats i omgångar, eftersom vi blev sjuka så lägligt.....men de verkar som dom flesta har åkt dit på något å för oss blev det förkylning. Hon har fått så mycket saker och har varit mycket nöjd....hon glömde bort de där med barnkalas tack å lov :)
4-års kontroll har vi oxå betat av. Gick ju som en dans, men de var väntat. Mycket skratt som vanligt med våran klippska och påhittiga tjej ;)
Sigge blev 1 månad igår. Vi fick åka in till sjukhuset för han var inte sig själv igår....trodde han hade ont i magen men det var förkylningen som gett honom feber :(
Vi fick träffa en jätte bra barnläkare och sen åka hem :)
Hoppas han blir bättre, han och jag ska ju ut å åka tåg imorgon!

Får mycket frågor om förlossningen och varför jag varit så dålig å jag är inte den som e den, men lite jobbigt å upprepa samma historia varje gång så här kommer ett litet allmänt svar. Vet att de flesta frågar för att ni bryr er men vissa är ju bara av ren nyfikenhet och av mig den såkallade "fel nyfikenhet". Men nu ska jag stilla den ;)
Känsliga männinskor kan sluta läsa här, jag skriver som de är helt enkelt ;)

Min förlossning var helt underbar, jag var så mentalt förberedd och var ett med min kropp....låter nästan som en sekt, haha! .....jag åkte in till sjukhuset i tid istället för å tjura på hemma som förra gången. Var öppen nästan 5 när jag kom in. Åt lunch nere i serveringen å kämpade på, helt plötsligt var jag öppen 8. Då började jag med lustgas å hade jävligt ont, men jag kunde slappna av mellan värkarna å skrek å svor så som jag vill ha det :) Sen var de dags å krysta, skulle kunnat fått ut honom på 5 min, men fick hålla tillbaka å han var sen ute på 30 min. Ont som satan gör det men det var ändå en underbar känsla!!!
Hade blivit lovad att bli sövd om jag gick sönder mycket, men de skulle kolla lite och försöka sy, men jag stängde "fabriken" efter en stund och totalvågrade mer. Blev nerkörd till Operation och där upptäckte de fler och fler skador. Bla så fick jag en sfinkterruptur: en bristning i mellangården som helt eller delvis omfattar ändtarmens slutmuskel. I hela landet är det 3-4% som drabbas. Det kan ta upp till 6 mån att bli återställd.
Var i så dåligt skick att de inte ville söva mig, vilket var en stor besvikelse och skräck för mig....har mycket dåliga erfarenheter av detta sen Jonnas födelse. Fick en rejäl förlamning istället från naveln och ner. Sen upptäckte dom att min livmoder inte mådde bra, så de fick sätta igång ett värkarbete för att den skulle dra ihop sig samtidigt som dom skulle sy. FY fan säger jag, fick andas igenom värkarna samtidigt som jag skulle försöka slappna av .....hela kroppen skakade vilket inte var bra men ibland fick de ta pause så jag fick "skaka" av mig lite.
Låg å grät å hade bett om att få lyssna på musik, ville inte höra ett ord vad dom två läkarna sa......hade världens bästa narkosläkare, en kille med samma humor som mig, vi skrattade tillsammans ibland och han berömde mina fina korsstygn, låter skjut men jag behövde verkligen honom. Allt jag tänkte på var att jag ville träffa mitt barn å  Stefan inte ligga där i flera timmar! En del av den musik jag lyssnade på lär jag inte vilja höra igen men de var ändå inte min smak :)

Jag har känt mig väldigt bitter över att det blev så här när förlossningen var så bra men nu har det lagt sig. Varför detta skulle drabba just mig när jag hade problem i 2 år efter Jonna men nu är det som det är och jag känner mig helt ok. Försöker att inte tänka på alla komplikationer som kan komma sen utan att jag mår bra NU<3
Är tacksam över vissa männinskor som jag kunnat prata med och mindre glad att jag berättat för andra. Men gjort är gjort, man lär sig alltid något nytt om sig själv och även om andra.